Idrott spelar, och har alltid spelat, en väldigt stor roll i
mitt liv. Jag är nog vad de flesta skulle kalla för en "sportnörd".
Jag är nog en väldigt logisk person, som är emotionellt skadad. Jag
har blivit så bra på att ta distans till mina känslor att jag
ibland glömmer bort vart de är, om ni förstår vad jag menar? Då är
det så skönt med idrotten, den platsen där man lämnar logiken bakom
sig och bara kör på känslor. Arg, glad, ledsen, besviken..
allt.
I och med att jag är så pass sportintresserad så finns det även
ett par lag som gör mig extra involverad. Jag har ett gott öga till
Parma i italienska serie A, för när jag var liten
och tittade på Uno, Kryss, Due, så stod det "Parmalat" på deras
tröjor. Det tyckte jag var hysteriskt roligt, att ett idrottslag
heter "lat" i sitt namn.
Naturligtvis gillar jag en del lag pga geografiska skäl, såsom
Storvreta i innebandy, Uppsala i
basket, Sirius i fotboll och bandy,
Almtuna i hockeyn, osv. Mitt favoritlag inom
ishockeyn är dock Brynäs. Och på andra sidan
atlanten är det Ottawa som gäller.
Men alla dessa lag till trots så finns det ett lag som jag
engagerar mig i mer än något annat, och det är
Liverpool. Svenska herrlandslaget i fotboll är
självfallet också något som jag involverar mig mycket i, men på
klubbnivå menar jag. Mitt humör under en dag, ibland upp till en
vecka, kan bero på hur det har gått för Liverpool. Ni som
är insatta kan alltså inse att det har lett till många ledsna dagar
under den här säsongen..
Men nu när de vann mot Benfica ikväll så går
jag och lägger mig som en lycklig människa. Lycklig och trött.
Sedan får vi se hur det står till efter helgens match mot
Fulham..
YNWA!