Klockan är nu 21:27 här, vilket innebär att den är halv fyra hemma hos er. Fast vad klockan är spelar faktiskt ingen roll för någon av oss. För egen del så är jag ju på semester, och då är klockan ganka irrelevant. För eran del så är det söndag, och då åstadkommer man aldrig någonting speciellt.

Jag skriver nu från det lyxigaste hotellet som jag bott på (tack till Damon som lyckades hittade det utsökta erbjudandet på nätet). Santhiya heter det och ligger på den nordöstra delen av Koh Phangan. Om ni inte orkar vänta på att mina bilder ska dyka upp men ändå vill se lite hur det ser ut så går det utmärkt att klicka här.

Idag har varit en ganska typisk dag på den här resan. Mycket mat. Och god. Lite vid stranden men mest vid poolen. Massage vid stranden. Lite surfande på kvällen och snart läggdags. Dessutom har jag lyckas sparka bort en liten del av min lilltå på en sten som hade ställt sig precis där jag hade tänkt gå. Dålig stil.

Jag påbörjar min hemresa om ca 20 timmar, och det känns faktiskt helt ok. Ofta känner man att man har varit för länge, eller kanske ännu vanligare, för lite på ett ställe. Men den här gången är jag helt nöjd. Känner mig lagom utvilad och det ska bli riktigt kul att börja jobba igen. Komma ut på klubbarna och träffa er. Testa skämt om buckets, love you long time och mat på er. Första tillfället är för folk som befinner sig i Stockholm med omnejd, dagen efter jag kommer hem, den 13e Jan, då jag ska giga på Scandic Malmen med en massa kollegor.

Men trots att jag inte har någonting emot att komma hem till Sverige så ser jag inte speciellt mycket emot själva resan hem. Jag påbörjar den som sagt om ca 20h men jag är inte hemma förrän om 48h.. Men så blir det när man är ute i sista stund och bokar biljetter.

Nu är ska jag och Damon avnjuta en romantisk middag vid havet, och sedan blir det bums i säng. En varsin alltså...